Under fyra dagar i slutet av april och början av maj fick alla åttondeklassister klassvis delta i dramadagarna. Det blev en eftermiddag per klass. Från Novia scenkonst deltog 5 studeranden som hade satt ihop olika scener med temat Ung och Psykisk ohälsa. Teaterformen som användes var inte av det traditonella slaget, (där skådespelarna vanligtvis står på scen och åskådarna sitter tysta och tittar), utan här fick åskådarna delta i pjäsen och disskutera tillsammans med skådespelarna mellan scenerna. Den här formen av teater kallas för forumteater. Mera om det senare!
Dramadagen började med att vi alla samlades i en ring och hade olika fysiska övningar för att bli varma i kläderna. Vi började med en namnlek med lite olika variationer beroende på gruppen. Efter det forsatte vi med andra övningar, en var t.ex. assosiationsövningen Jag är ett träd. En person börjar med att ställa sig i ringen och säga "Jag är ett träd" samtidigt som hen med kroppen formar "ett träd". Därefter stiger nästa in i ringen och får föreställa vad som helst som den personen assosierar med ett träd. Det kan vara vad som helst, t.ex. ett äpple som hänger i trädet, barken på trädet eller katten som sitter under trädet. Det är bara den egna fantasin som sätter gränser! Det här var en väldigt rolig övning och vi skrattade mycket tillsammans.
Efter uppvärmningen körde själva forumteatern igång! Skådespelarna hade övat in tre scener som eleverna fick behandla. Pjäsen handlade om Isabell, som är en tjej som går på åttan. Hennes mamma har blivit diagnostiserad med depression. Hennes pappa skäms över det och förbjuder Isabell att prata om det utanför hemmet. Allt detta påverkar Isabell och under de tre scenerna får vi följa med på vilket sätt problematiken hemma märks hos Isabell.
I den första scenen ser vi Isabell och hennes pappa som sitter vid frukostbordet. Hennes mamma har just kommit hem från sjukhuset och när hon vaknar blir Isabell sprudlande glad och överröser mamma med information. Mamman är rätt apatisk och kan inte visa intresse för Isabells tankar. Isabell blir sårad och hennes pappa påminner henne om att detta pratar vi inte om utanför hemmets väggar. Scenen fortsätter utomhus, pappa och Isabell är på väg till bilen för att åka till jobb och skola. På vägen ut möter Isabell grannfrun, som också är Isabells kompis Samis mamma. Grannfrun frågar hur det är med Isabell och hur det är med Isabells mamma. Isabell ljuger och säger att allt är bra. Hon vill ju inte uppröra pappa, som har förbjudit henne att tal om saken!I det här skedet fick eleverna disskutera sinsemellan vad de tyckte gick snett i scenen. Fanns det nåt som Isabell kunde ha gjort annorlunda för att det skulle bli en bättre utgång? Förslagen som kom var att Isabell kunde ha berättat för grannfun hur det står till med henne och hennes mamma. Isabell kunde ha pratat med pappan om saken och sagt att hon tycker att det är fel att skämmas över att mamma mår psykiskt dåligt. En del andra varianter kom också som förslag. Efter det spelades scenen utomhus upp igen och frivilliga elever fick hoppa upp på scen och testa spela sin variant av Isabell.
I andra scenen fick vi följa med Isabell i skolan. Hon blir utnyttjad av två klasskamrater att göra deras läxor. Eftersom hon så gärna vill ha någon att vara med och hon har dragit sig undan sina gamla vänner, gör hon läxorna. De nya vännerna bjuder henne på fest där de vill att hon ska dricka alkohol och ta piller tillsammans med dem. Senare uppmanar de henne att stjäla en mopednyckel. Isabell måste bevisa att hon är värdig att få umgås med dem. Isabell blir påkommen av mopedägaren Tobias och scenen slutar med att Tobias tar till våld mot Isabell.Det här var den mest intressanta scenen, av den anledningen att det kom mest ändringsförslag från ungdomarna.Olika alternativ som föreslogs var t.ex. Isabell borde inte dricka alkoholen eller ta pillren. Isabell kunde gömma drogerna så att ingen på festen kan ta dem. Isabell borde bara lämna festen. Isabell ska våga säga emot att hon inte vill ta mopednycklarna. Isabell kunde gå och fråga mopedägaren om de får låna mopeden, istället för att stjäla nycklarna osv. Det fanns helt klart många alternativ för Isabell! Än en gång fick frivilliga elever äntra scenen och spela sin version av Isabell för att se om det medför någon förändring för henne.
I den sista scenen sitter Isabell hemma och gör sina läxor. Hon dras hela tiden till mammas stängda sovrumsdörr och skulle så gärna vilja dela sin tid med mamma. I sitt illamående och ensamhet börjar Isabella skära sina handleder. Hon blir avbruten av kompisen Sami som ringer på dörren och vill umgås med henne. De lämnar hemmet och det uppstår osämja emellan dem. I samma veva råkar Sami få syn på Isabells skärsår och han blir väldigt upprörd. Han förbannar Isabell över det hon har gjort och hans sista ord är "Jag kan inte vara din vän".
Den sista scenen behandlade vi inte under dramatimmen. Däremot tog vi upp den i efterbehandlingen och funderade över hur elverna själva vill att deras vänner ska reagera om man berättar att man mår psykiskt dåligt. Under efterbehandlingen funderade vi också på alla de olika karaktärerna som fanns med i pjäsen och hur de betedde sig.
Dramadagarna var väldigt lyckade och det kom mycket bra feedback från eleverna! Ungdomarna tycker att teater är ett bra sätt att lyfta upp psykisk ohälsa och bearbeta det. Det är väldigt konkret samtidigt som många tyckte att det var en rolig upplevelse! I varenda klass såg pjäsen olika ut eftersom eleverna själva fick skådespela och bestämma vad som skulle hända.
I huvudskolan på finskt håll har vi hållit likadana dramadagar men också där har förstås pjäsen sett olika ut i varenda klass. Stay tuned, för det kommer ett skilt blogginlägg om det nästa vecka!
/ Anna N-J, projektarbetare Mera Tillsammans
