Ole se
henkilö jonka apu ratkaisee. Ojenna kätesi! Se on tärkeämpää kuin voisit uskoa.
Monta vuotta
sitten voin todella huonosti. Tunsin itseni todella yksinäiseksi ja hylätyksi
omien ongelmieni kanssa. Koin, että
kukaan ei ymmärtänyt tilannettani tai olisi pystynyt auttamaan minua. Miten
joku olisi voinut auttaa minua kun en oikein tiennyt minkälaista apua olisin tarvinnut.
Kaipasin henkilöä, jonka olalle olisin voinut nojata ja joka olisi halannut minua
ja sanonut: Kaikki järjestyy.
Jos
lähipiirissä ei ole ketään, joka lohduttaisi, on helppoa muuttua sulkeutuneeksi
ja itsetuhoiseksi. Niin kävi myös minulle. Ajan myötä puhumisesta tuli yhä
vaikeampaa, koska olin pitänyt asioita liian kauan sisälläni. En oikein tiennyt
mitä sanoisin, kuinka sanoisin tai kenelle.
Ulospäin saattoi vaikuttaa siltä, että kaikki oli ihan hyvin, mutta tosi asia oli se,
että taistelin todella kovaa. Elämästä tuli noidankehä – kaikki vaikutti
ulospäin hyvältä joten en saanut tukea ja sen takia jouduin jatkaa taistelua
yksin. Minua ei kulttu tai huomattu sillä en halunnut häiritä. Ajattelin, että
olinhan minä pärjännyt näin kauan, miksi en voisi pärjätä myös vähän pitempään.
Lopulta
tapasin henkilön, joka ojensi kätensä ja oli läsnä. Tästä henkilöstä tuli
ensimmäinen aikuiskontakti moneen vuoteen. Hän kuunteli minua vaikka en juurikaan
puhunut, hän ei jättänyt minua vaan oli kärsivällinen vaikka asiat edistyivät
hyvin hitaasti. Hän oli minun puolellani jokaisessa tilanteessa – pystyin siis
luottamaan häneen. Hän auttoi minua ymmärtämään, että minulla oli oikeus näkyä
ja kuulua. Hän auttoi minua ymmärtämään, että minulla oli oikeus jatkaa
elämääni ja olla onnellinen vastoinkäymisistä huolimatta. Tämän henkilön ansiosta uskalsin vähitellen ruveta
purkamaan suojamuurejani. Uskon tai
oikeastaan tiedän, että tämä henkilö ei voi ymmärtää kuinka tärkeä hän minulle
on ollut tai kuinka tärkeää työtä hän tekee.
Teille
kaikille, jotka taistelette haluan sanoa: pyytäkää apua, te löydätte kyllä aina
niitä ihmisiä, jotka haluavat auttaa. Se on totta, että omasta tilanteesta
kertominen voi olla todella vaikeaa ja pelottavaa mutta se on todella sen
arvoista! Kaikille teille muille haluan sanoa: ojentakaa kätenne tukea
tarvitsevalle. Kysykää tämän henkilön vointia ja näyttäkää, että olette
käytettävissä. Yhden henkilön apu voi
olla ratkaiseva! Sinun ei tarvitse
olla kuraattori, psykologi tai lääkäri – ole
vierellä kulkija!
Olkaa vierellä
kulkijoita toisillenne!
Voimia! t: Anna
Var den person som gör skillnad. Sträck ut din hand! Den
är mer uppskattad än du tror.
För många år sen mådde jag oerhört dåligt. Jag kände mig
ensam och övergiven med de problem jag kämpade med. Jag kände att ingen förstod
min situation eller kunde hjälpa. Hur kunde någon hjälpa mig när jag inte
riktigt visste hur jag ville bli hjälpt? Jag saknade en person att luta mig på
och en som kunde krama om mig och säga: Det kommer nog att bli bra.
När det inte finns någon person att få tröst från är det
väldigt lätt att bli inåtvänd och självdestruktiv. Det blev jag också. Det blev
allt svårare att tala om sin situation eftersom man hållit den inom sig så
länge. Man visste inte vad man skulle säga, hur man skulle säga eller åt vem..
Utåt sett såg det säkert ut som att jag mådde hur bra som
helst, men egentligen kämpade jag oerhört mycket. Livet blev en ond spiral –
allt verkade bra så jag fick ingen hjälp och då blev jag tvungen att kämpa
vidare själv. Jag syntes eller hördes inte för jag ville inte störa. Jag tänkte
att jag hade ju klarat mig så här länge, varför skulle det inte fungera en tid
till.
Tillslut träffade jag en person som sträckte ut sin hand
och stannade kvar. Denna person blev den första vuxenkontakten på många år. Hon
lyssnade på mig fast jag inte sa så mycket, hon stannade kvar och hade tålamod
fast det gick långsamt. Hon stod vid min sida i vått och torrt – jag kunde lita
på henne. Denna person hjälpte mig att förstå att jag hade rätt att synas och
höras. Hon hjälpte mig att förstå att jag kunde gå vidare, att jag hade rätt
att vara lycklig och må bra trots mina motgångar.
Småningom började jag släppa
alla murar jag byggt upp runt om mig tack vare det stöd jag fick. Jag tror inte
denna person vet hur viktig hon varit för mig och hur otroligt viktigt arbete
hon gör.
Till alla er som kämpar vill jag säga: sök hjälp för det
finns alltid människor som vill hjälpa. Ja, det kan kännas oerhört jobbigt att
berätta om sin situation men det är absolut värt det! Till alla er andra där
ute vill jag säga: sträck ut er hand till en person som ni ser mår dåligt. Fråga
hur personen mår, stanna kvar och visa att ni finns där om det behövs. En person kan göra skillnad! Du behöver
inte vara, kurator, psykolog eller läkare för att hjälpa – var en medmänniska!
Var medmänniskor för varandra!
Kram! Anna